Här har vi reklam för hårgelé från Mandom. Bara firmamärket "mandom" skulle ju få vem som helst i Sverige att tro att det handlade om kådisar eller något annat "snuskigt", och faktum är att vi får in ett par sexuella anspelningar i den korta filmen.
En icke namngiven, djävulsliknande figur pratar om nya produkter från firman. Ett antal killar med diverse frisyrer dyker upp och han kommenterar enligt följande ordbok:
Heaa jamu - hair jam/hårgelé
Heaa jamu janai - inte hair jam/hårgelé
Hentai - pervers person
Hentai kyodai - perverst syskonpar
Det är tydligt att firman vänder sig mot relativt normala unga killar. Är det roligt eller inte? Vet inte riktigt.. jag är nog kanske överexponerad när det gäller japansk reklamfilm.
UPPDATERING:
Får nog lägga in det här inlägget under Språk, också.. VI har ju här en firma som heter Mandom som har ett generellt varumärke för skönhetsprodukter för män som heter Gatsby med en produkt vid namn Hair Jam.. "Jam" är ju sylt, men det var väl någon som tyckte att "gel" i det normala Hair Gel, dvs hårgelé (skrev mousse från början) i princip är samma sak som sylt. I vilket fall som helst så hjälper det säkert till att profilera varan lite skarpare, även om innehållet är vanlig hårgelé.
Vad detta visar på, är hur otroligt teoretisk och verklighetsfrånvänd den japanska språkundervisningen oftast är. Man ser helt enkelt inte felen i den engelska som används ute i den japanska miljön. Den engelska man lär sig i skolan blir som teoretiska tabeller man lär sig utantill till proven, men inte tar med sig ut i livet som ett fungerande verktyg för kommunikation. Ingen reagerar på hur företag tar sig vilka friheter som helst att misshandla utländska språk. Sånt här leder till att många yngra människor lär sig mera av den våldtagna engelskan via de kommersiella budskapen än av undervisningen i skolan. "Juice" kommer att betyda all sötad dryck, oavsett närvaro av fruktsaft (även Coca-Cola), och "glamour" blir stora bröst, för att ta två exempel. Det gör också att ingen reagerar på att en tioårig tjej har en t-shirt på sig som säger "Hit me, kick me, rape me!"
Jag har pratat om detta tidigare. Det finns två förklaringar bakom beslutet att de facto inte lära japanska medborgare gångbar engelska. Det ena är relativt oskyldigt, nämligen att det är för tidsödande att bedöma extremt många elever utifrån deras verkliga kommunikationsfärdigheter; betydligt snabbare med kryssfrågor om grammatik och stavning. Den andra förklaringen är mindre oskyldig, och den handlar om att de styrande i japan helt enkelt inte varit intresserade av en befolkning som fritt kan kommunicera med omvärlden och ta intryck från den. Ju mer japanen tror att Japan är super-extra-speciellt, vilket förklarar annorlunda regler och sedvänjor i Japan (läs: mindre demokratiska) , desto fogligare befolkning. Man kan också se den första förklaringen som ett svepskäl, till för att dölja den andra förklaringen.
Den dåliga japanska engelskan är alltså en aldrig sinande källa till munterhet från den västerländska sidan, men den är ett tydligt tecken på ett av flera systemfel som faktiskt hållit Japan och japanerna tillbaka sedan andra världskrigets slut. Man kan faktiskt säga att Japans kommersiella framgångar varit lika mycket tack vare deras fantastiska färdigheter som trots deras extremt klumpiga skott i egna fötter under dessa år. Om man kunde kombinera Japans flit, disciplin och vetenskapliga kunnande med mindre byråkrati, mindre pyramidorienterade organisationer, större inriktning på individuell utveckling, bättre språkutbildning och större utbyte av folk över gränserna samt gärna total nedläggning av mindervärdes/mervärdeskomplexet gentemot omvärlden, så skulle jag tro att man, som man trodde på 80-talet, faktiskt skulle kunna gå om USA (och Kina) i BNP! Och - viktigare än så - bli ett lyckligare land!
